Skip navigation

Philip Eriksson: "Man får aldrig ge upp"

Bo Steffensen - 7:49 09/09/2017 (uppdaterad 9:28 11/09/2017)

Det blev mindre spel på Challengetouren i år än vad Philip Eriksson tänkt sig.
– Det har varit lite segt många veckor att stå vid sidan av och vara reserv, säger han.
Nu ser han fram emot kvalskolan.

25-årige Philip Eriksson, som spelar för sitt Hallstavik men bor i Halmstad sedan länge, tog sig ända till slutsteget vid förra årets kval till Europatouren. Där slutade han 101 – och fick kategori 15 på Challengetouren.
Han såg fram emot minst tio tävlingar på CT. Än så länge har han spelat sex (och missat tre kvalgränser).
– Det har blivit alldeles för få tävlingar. Det är synd. Jag har tränat på bra och min handledsskada har varit väldigt bra under året, jag har inte känt av den mycket alls. Jag hade gärna tävlat mer än vad jag gjort men samtidigt är det värt så mycket för mig att spela de här tävlingarna på Challengetouren. En tävling där är som att spela tre här hemma rent erfarenhetsmässigt känns det som, säger han.

NU GÅR Challengetouren in i slutskedet. De avslutande större tävlingarna, som börjar med Kazakstan i slutet av september, lär han inte ta sig in i.
Däremot blir det Irland nästa vecka. Han bokade biljetten när han låg som andra reserv till tävlingen. Några timmar senare var han på rätt sida strecket och klar för spel.
– Efter det är det Europatourkvalet i England som gäller för mig. Jag hoppas komma med i Spanien veckan efter Kazakstan också.
Det är ingen omöjlighet, men fler CT-tävlingar än så lär det inte bli i år.

Är det svårare att komma med nu jämfört med tidigare?
– Så är det nog. Det är många från Europatouren som har spelat på Challngetouen i år för att de inte fått spela så mycket på ET. De måste ju tävla också och då blir det att jag inte får spela. Jag har varit mellan första och sjätte, sjunde reserv kanske fem gånger i år och de veckorna är extra sura. Framför allt när det var på hemmaplan i Katrineholm. Då var jag där, men det blev aldrig något spel.

HÄR HEMMA har Philip Eriksson kompletterat med Futuretävlingar. Det har bara blivit en på Nordic League.
– Jag spelade match-SM på Ullna eftersom det är en så himla fin bana och nära där mina föräldrar bor. Det har blivit mindre Nordic League än jag velat i och med att jag har stått stand by på CT varje vecka. Är jag tolfte reserv på lördagen är det hyfsad sannolikhet att jag kommer med och då måste jag vara beredd. Det har gjort att jag inte kunnat spela en del tävlingar som jag tänkt spela, minitour eller Nordic League. De tveksamma veckorna blir det CT-tävling eller ingen tävling alls.

LÄS OCKSÅ:
Johanna Gustavson om majordebuten: "Jag har ju bra vibbar från banan"
David Nyfjäll: "College har varit en dröm sedan jag var liten"
Förbundskaptenen: "Vi har levererat på samtliga plan"


DET FÖRSTA steget av kvalet till Europatouren spelas på åtta banor i september och oktober. Spelarna får själva ansöka om vilken banan de vill spela på. Philip Eriksson ska spela på Stoke by Nayland nordost om London 19–21 september.
– Jag vill inte spela kvalet och samtidigt missa en CT-tävling, så jag tog den veckan när Kazakstan Open går för den kommer jag ändå inte med i. Kvalet är bara tre dagar efter Irland så det är smidigt att åka mellan, säger han.
25 procent av spelarna i steg 1 går vidare till steg 2 som spelas på fyra banor i Spanien i november. Där går i sin tur 25 procent vidare till slutkvalet på Lumine. De 25 bästa spelarna där får slutligen ett kort till Europatouren nästa år.
Förra året vann Philip Eriksson steg 1-kvalet och tog sig alltså hela vägen till steg 3 där han missade cutten, efter fyra ronder, med fem slag.

Om du hade klarat kvalgränsen där hade du haft en bättre kategori nu, funderar du på det ibland?
– Jag tänkte ju inte så mycket på det just där och då, men så här i efterhand … Några slag bättre och klarad kvalgräns, då hade jag kanske spelat någon Europatourtävling i år och alla på Challengetouren. Det är en jädra skillnad. Det är inte många jobb där man har så mycket som står på spel under några få dagar.

Kvalskolan är lång och nyckfull, mycket kan hända?
– Jag pratade med min tränare om det och vi kom fram till att jag kanske har haft lite höga krav på mig själv. Kan jag spela 80 procent av min förmåga så räcker det ganska långt i många sammanhang. Gör jag det så kommer jag att klara 25 procent i kvalet. Jag ska ju så klart spela så bra jag kan men om det inte går jättebra får jag inte deppa ihop utan kämpa vidare. Jag måste hålla lägstanivån tillräckligt hög. Då räcker ofta 80 procent. På kvalet för två år sedan trodde jag att jag var långt efter och avslutade med tre raka bogeys. När jag kom in så hade jag missat med ett slag. Det lärde jag mig mycket av. Man får aldrig ge upp.

Lite mindre tävlingar än tänkt, det innebär också mindre pengar?
– Det har verkligen varit kämpigt. Jag åkte till exempel till Schweiz, jag var första reserv – och kom inte in i tävlingen. Schweiz är ingen billig vecka, 15 000–16 000 för att bara vänta. De tävlingarna jag spelat har jag inte gått back utan det är just de veckorna jag inte fått spela. Men, som sagt,  jag har spelat för få tävlingar.

Trivs du med golflivet?
– Verkligen. Det är kul för jag har spelat med många bra spelare på Challengetouren. En del av dem har spelat på Europatouren tidigare och om jag jämför mitt eget spel med deras så kan jag tycka att jag är i framkant gentemot dem. Jag spelade med en kille som kvalade in till British Open i år, och klarade cutten. Hur lyckades han med det? Det är inspirerande att spela med sådana spelare. När de lyckas så vet jag att då kan jag också göra det.
– Jag har vunnit två kval i England och Skottland så jag gillar att spela där. Det är kul, man taggar till lite extra i träningen inför ett kval. Går det bra kommer jag att spela utomlands nästa år. Det är en bra morot.

BO STEFFENSEN
[email protected]


Bild: Getty Images

Relaterat

Senaste: Golfing.se