Skip navigation

Julia Roth: "Man behöver inte vara en talang när man är 16"

Bo Steffensen - 10:55 19/04/2017 (uppdaterad 10:28 20/04/2017)

Det går att ta sig fram utan att vara speciellt lovande tidigt. Julia Roth är ett exempel på det.
– Man behöver inte vara en talang när man är 16 – eller 20 för den delen. Man behöver inte ha några landslagsmeriter. Man kan nå toppen ändå, säger hon.

27-åriga Julia Roth, från Trummenäs golfklubb i Blekinge, har tagit en egen väg mot golftoppen.
När hon kom till college i Arkansas som 18-åring hade hon bara spelat i några år, var – som hon säger - ”inte speciellt bra” och hade dessutom svårt att prata engelska.
– Jag började spela när jag var 14 så det var aldrig aktuellt att jag skulle vara någon talang som ung och dessutom tyckte jag inte att golf var så där fantastiskt kul från början. Första året var det mer något jag gjorde för att ha något att göra. Jag har aldrig varit uttagen i landslag eller något sådant som junior utan det var först när jag bestämde mig för att flytta hit och gå på college som saker och ting började hända, säger Julia Roth.

HON ÄR inne på sin tredje säsong på amerikanska Symetra tour, undertouren till LPGA, men det var först i januari i år som hon var med på sitt första svenska elitläger. I Orlando där hon numera bor.
– Det var lite blandade känslor. Jag var 26 år och för första gången skulle jag vara med på ett läger. Jag hade mediaträning och de sa: ”Ja, då ska vi gå igenom dina meriter i landslaget”. Jag svarade att det blir kort för jag har inga alls. Det visar väl lite att man kan gå sin egen väg och det är väl det jag tycker är intressant och kul och jag hoppas att det kan sprida sig till andra ungdomar.
 

LÄS OCKSÅ: Hugo Townsend – supertalang som fått jobba hårt


TILLBAKA till college. Julia Roth är 18, ligger på en medelscore runt 82 slag, får sitt stipendium och flyttar till USA.
– Jag hade en coach som jag kan tacka för allt, att han tog in mig och gav mig det för troendet han gjorde. Jag hade inga stora resultat det första året, men jag tog en plats i laget, vilket jag inte trodde. Under min fyra år spelade jag varje tävling, säger Julia Roth.

Är det sant att du åkte över utan att kunna engelska?
– Alltså, jag kunde ju engelska men jag kunde knappt ta mig fram. Jag åkte först över på besök hösten innan jag började college. Min coach sa efteråt att han var jäkligt orolig, han trodde inte att jag skulle klara skolan. Jag fick göra alla tester både en, två och fyra gånger och när jag väl kom till college hade jag tre kurser med extraengelska under min första termin. Det var jag och alla asiater, ungefär. Det var väldigt tufft och hårt arbete. Som tur var var det två svenskar i laget när jag började men coachen kom ju på ganska snabbt att han skulle förbjuda svenska för att jag skulle börja prata engelska. Det var väl på så vis jag egentligen vågade börja prata.

Nu för tiden pratar ju alla svenska ungdomar bra engelska?
– Jo, och jag hade MVG i engelska men jag var inte bekväm med att prata. Jag kunde hänga med och lyssna någorlunda, Arkansas har ju riktig dialekt också. Det var väl en kombo av allt; dialekt, hur fort de pratade, kulturkrocken … det låste sig ordentligt för mig. Och nu har jag ibland svårt att hitta orden på svenska, ha ha.

JR
Bild: Göran Söderqvist

 

I HÖSTAS missade Julia Roth en plats i slutsteget i kvalet till LPGA-touren med ett enda slag. NU gör hon sin tredje säsong på Symetra. Topp 10 på rankingen får fullt kort på LPGA nästa år, topp 30 tar sig direkt till finalsteget i höstens kval.
Julia Roth vill självklart upp och sedan etablera sig på LPGA-touren men hon inser också att det behövs tålamod.
– Det är inget man gör över en natt och det är väl så jag jobbar också. Det är en process och jag utvecklas inte på en vecka eller en månad, det är lite det tänket jag har haft under hela min karriär. I college såg jag inte resultat förrän sista året egentligen. Det var tufft att missa finalsteget med ett slag men jag tror att det fanns någon mening med. Jag lärde mig väldigt mycket och jag vill heller inte klara det om jag inte har där att göra. Jag tror mer på att hellre ta ett år till, på Symetra, lär sig lite till och växer lite till som människa och golfare.

Låter som du är stark mentalt?
– Jo, men det är väl det folk säger, att jag har ganska starkt pannben. Det kan hända att det inte är det första intrycket man får när man möter mig, men det finns extremt mycket tålamod och vilja där innanför.

FÖRRA säsongen dominerade kompisen Madelene Sagström på Symetra tour som ingen spelare gjort tidigare. Ofta kan det underlätta att se någon man känner väl och har spelat mycket med göra precis det som man själv tänker göra. Det kan bli en kan hon så kan jag-effekt.
– Vi är väldigt nära vänner. Det är jättehäftigt det hon gjorde och väldigt imponerande. Men så är det med alla på Symetra. Det är många tjejer där som jag känner och som jag spelat med många gånger under åren och slagit. Det är inte så att jag känner att de är från en annan planet. Det är extremt hög nivå på Symetra och den blir bara högre och högre. Det är små marginaler och de som är topp 10 är bra spelare men det är inte så att de är några underverk, säger Julia Roth.

Hur svår är den ekonomiska biten, det kostar ju 250 000–300 000 att dra runt en säsong?
– Jättesvår. Framför allt är det svårt för mig att hitta svensk support. Svenska företag vill inte sponsra mig när jag är här för de ser inte resultaten på det sättet. Det är väldigt synd för personligen tycker jag att det här är vägen att gå om man ska till toppen och det ser ju alla att Europatouren, LET, tyvärr tappar och tappar hela tiden.

Så vad gör du?
– Jag har ju fått jobba med mitt nätverk här i USA. Det är inte företag utan mer personer som jag har lärt känna. Det kan vara pro am-partners eller människor som man träffar här och där som har valt att stötta mig. Kontakter som jag har lyckats knyta och lyckats underhålla och bygga en relation med.

Du har en blogg också. Det kan vara kul men också ta kraft?
– Jag har alltid mått bra av att skriva. Sedan vet jag att det är viktigt också i och med att jag är här så mycket. Bloggen har jag valt att ha på svenska, det är det enda sociala medie jag har på svenska nu, allt annat är på engelska. Det är ett sätt för mig att försöka förklara vad som pågår i mitt liv för alla där hemma.

BO STEFFENSEN
[email protected]


Bild: Göran Söderqvist

Relaterat