Skip navigation

TISDAGSKRÖNIKA: Så sköter sig tv-kommentatorerna

Bo Steffensen - 11:11 04/10/2016 (uppdaterad 16:40 20/10/2016)

JAG SATT FRAMFÖR Ryder Cup-sändningen hela fredagen, delar av lördagen och hela söndagen (borde kanske skaffa mig ett liv).
Från början var det tänkt att Viasats Göran Zachrisson, Pierre Fulke och Christian ”Kricken” Härdin skulle kommenterar tävlingen men barnafödande och ryggont gjorde att laguppställningen ändrades. I rutan hördes nu i stället Anders Sjöstrand, Johan Ryström och Härdin.
Jag gillar Fulke, han vet vad han pratar om, men tror att detta blev en bättre lösning totalt sett.
Sjöstrand är rapp, distinkt och vaken, Ryström sävlig och lite improviserande men en behaglig kontrast och Härdin speltekniskt kunnig med en mjuk framtoning. Däremot kan det bli lite störigt när de som leder sändningen är nervösare än den som tittar.

NU ÄR Ryder Cup ingen vanlig golftävling. En kommentator behöver inte lägga krut på att skapa spänning, det gör tävlingen på egen hand.
Här har vi spelare som frustar och springer runt halva greenen efter en sänkt putt, retas med publiken, knyter nävarna, slår sin drive trots att det fotbollsjublas på hålet bredvid … och det är inte utan att man önskar att det skulle vara så även övriga veckor under golfåret när vi får spelare som inte rör en min när de slår i den vinnande putten.
Golfens etikett och hela själ gör det också svårare för en golfkommentator att vara som islänningen Gudmundur Benediktsson, ni vet han som gick bananas under fotbolls-EM .
Lite kul, men mest tycker jag det är oproffsigt. En kommentator måste leva med, annars blir det skittråkigt att lyssna på hen, men inte vara supporter. Och helst inte var den som jublar mest av alla.

SPORTKOMMENTATORER, om det så är fotboll, hockey eller handboll eller vilken annan sport som helst, hämtas nu för tiden oftast inifrån den sport det handlar om.
Den som pratar, eller sitter bredvid som expert, har själv varit aktiv på allra högsta nivå. Personen har spelat med dem som är på planen/banan, har en nära, ickejournalistisk, relation med många aktiva.
Det där gäller även inom golfen, både på Viasat och Cmore.
Golf följs ju i princip enbart av folk som själva spelar och att det sitter golfmissionärer och kommenterar ger å ena sidan nödvändig kunskap och en positiv stämning kring tävlingen – men det betyder också att det kan bli väl okritiskt ibland.
När något händer ”utanför” spelet som är lite otrevligt så tas det förvisso upp, men passerar oftast förbi i några snabba meningar.

NU VAR DET Ryder Cup-helgen som gällde. Tre lååånga sändningar som kräver full koncentration och bra sittfläsk av en kommenterar.
Ibland kan ju en kommentator vara i vägen för tv-bilden. Man sitter och retar sig på något och tappar lusten och fokus på det som händer. Jag har till exempel väldigt svårt för fotbolls- och hockeykommentatorn Niklas Holmgren. Hans kraxiga skrikande för skrikandets skull retar bara upp mig, får mig att tänka på annat än själva matchen.
Jag trivdes framför tv:n under Ryder Cup (det var i och för sig svårt att inte göra det med det spelet och den stämningen). Personkemin mellan Sjöstrand, Ryström och Härdin var behaglig. De ”skymde” inte tv-bilden.   

HÄR ÄR mina betyg – med skalan eagle, birdie, par, bogey, dubbel – för var och en:

Sj%F6strand
Bild: Viasat

Anders Sjöstrand, 36 (spelat 24 Europatourtävlingar, den senaste 2011).

Kvick, tydlig, klar, full koll på bollens läge och hur lätt eller svårt slag som väntade. Bra fokus på nuet. Den som oftast driver sändningen framåt, med fina analyser. Några ovidkommande felsägningar, som ”Rickie” i stället för ”Rory”, men annars väldigt uppmärksam på det som händer, vad publiken skriker och småsaker som händer runt omkring.
Betyg: Birdie (jobbade sig till en eagleputt men blev lite för kort).
 

Rystr%F6m
Bidl: Viasat

Johan Ryström, 52 (proffs i 16 år fram till 2003, tre segrar på Challengetouren, två andraplatser på Europatouren).

Väldigt behaglig röst. Skapar också bra stämning med sin lite mer tillbakalutade easy going-stil. Jag gillar hans enkla ”Ah, det där är så bra”, men saknar en mer djupgående analys i vissa lägen. Är kunnig och ofta rätt ute men ligger lite mer på ytan.
Känns något oförberedd ibland. Han kan prata om, säg, Danny Willetts brors artikel om den idiotiska amerikanska publiken men inte riktigt veta var eller hur den publicerats. Det kanske inte är så, den känslan kan bero på hans sätt att utrycka sig, men det ger ett intryck av att han inte läst på och gjort nödvändig research. Det finns datorer.
Men, som sagt, mycket behaglig att lyssna på.
Betyg: Par (birdieputten i linje men för lös).
 

Kricken


Christian ”Kricken” Härdin, 53 (vann British Amatuer 1988, förste svensk att spela US Masters på Augusta 1989).

Lugn, sansad, håller sig till sin roll som bisittare. Är ju pro på Barsebäck, kan mycket golf, dyker in med bra analyser om sving, uppställning eller annat som rör det tekniska i spelet. Också väldigt behaglig att lyssna på. Jag skulle inte ha något emot om han tog lite mer plats.

Betyg: Par (birdien nära, koppsnurr).

BO STEFFENSEN
[email protected]


Bild: Ge

Relaterat