Skip navigation

TISDAGSKRÖNIKAN: In your face, regelnisse!

Lennart Sandahl - 10:03 21/06/2016 (uppdaterad 13:58 22/06/2016)

Dustin Johnson har äntligen vunnit sin första major, och det är få som inte unnar honom det. Men det regelkrångel som hade kunnat ställa till det för honom i år igen måste golfen omgående sluta med.

Ni har redan sett det och till slut spelade det ingen roll, så vi tar den korta versionen. På det femte hålet svajade bollen till på green när Dustin Johnson skulle till att putta för par. Omedelbart påtalade han detta för en domare, som på plats meddelade att inga misstag hade begått eftersom Dustin inte adresserat bollen. Gott så, spelet gick vidare. Spelpartnern Lee Westwood hade inga synpunkter och gick vidare. Dustin Johnson slog i putten och gick vidare. Hela världen gick vidare.
De enda som inte gick vidare var USGA. 

I stället samlade de sina allra hårdaste regelhökar i en TV-hytt någonstans i den villervalla som råder bakom kulisserna på en tävling av den här magnituden, och så satt de där och tokglodde på repriser av händelsen i ultrarapid och full HD.
Efter gott och väl en timme hade de kommit fram till exakt ingenting, och fann därför för gott att köra ut till Dustin Johnson, som vid tillfället var i ledning och på väg mot tolfte tee. Där berättade de för honom att de ännu inte kommit fram till om det beslut domaren fattat vid tillfället skulle gälla eller inte, vilket innebar att Dustin inte längre visste om han fortfarande ledde tävlingen ensam eller delade ledningen med Shane Lowry, som stod en bit bort vid elvans green.

Och där satt vi i den ljumna sommarnatten och undrade: vad fan står det egentligen?

Tänk er motsvarande händelse i en annan sport. Säg en EM-final i fotboll som pågår i full fart mellan två vilt kämpande lag som inte vet om det står 2–1 eller 1–1. Hur ska man spela då? Hur ska man kommentera en sådan match? Hur ska man bete sig på läktarna?
I teorin gör USGA rätt som granskar händelsen. De som kan golfreglerna vet att det numera förhåller sig på det viset att man inte behöver adressera bollen för att drabbas av pliktslag om den flyttar sig, så länge det kan anses att spelaren ändå har påverkat den.

Luftdrag av en klubba eller vibrationer i marken från en provsving kan påverka en golfbolls läge utan att klubban är grundad bakom densamma, det vet alla som spelar golf. Johnson kan mycket väl ha påverkat bollen genom att stå där han stod, genom att lägga skugga på den, genom att andas för häftigt eller att helt enkelt ha släppt en fjärt i fel läge. Så hala som greenerna var på Oakmont kan det ha räckt att en pilsnertruck blåste förbi i något mer än lagstadgad hastighet ute på Pennsylvania Turnpike.

Problemet är alltså inte hur reglerna är formulerade, det är hur de efterlevs. I det aktuella fallet har vi en tolkningsfråga som bara kan avgöras av en utomstående bedömare med tillgång till hypermodern videoteknik, och omständigheterna lämnar inte så lite faktorer att ta hänsyn till. I ett sånt här läge är det naturligtvis fullständigt kokkobäng att fälla snarare än att fria.

Men ett annat problem med golfreglerna är att de i mångt och mycket härstammar från en annan tid.

När golfreglerna skrevs var golf en sport för och av gentlemän. Den egna moralen och medspelarnas vakande öga var länge spelets enda garant för att reglerna till punkt och pricka efterlevdes. Sedan kom de stora åskådarmassorna och med dem ytterligare bevakning. På 50-talet började de stora tävlingarna sändas på TV, och då blev det så gott som omöjligt att fuska. 
För bara tio år sedan hade inte ens TV-bilderna räckt för att avgöra om Dustin Johnsons boll flyttade sig några dimples eller inte. De var helt enkelt inte tillräckligt skarpa då och då hade USGA inte ens kunnat avgöra om bollen flyttade sig över huvud taget. 
Då hade det räckt med ett samtal mellan män.
– Du Lee, bollen vill inte ligga still på det här jävla parkettgolvet. Den flyttade sig, men jag rörde den inte och hade inte adresserat den. Jag markerar och placerar den igen, OK?
– Självklart, Dustin.
Och sen hade allt varit bra. 

Men låt oss i stället vara lösningsorienterade. Har den här regeln någon som helst praktisk betydelse, något som helst värde nu för tiden?
Mitt svar är nej. Definitivt inte på green.

Det finns knappast något att vinna på att låta bollen rulla fyra millimeter bakåt när man ska slå i en enmetersputt. Dustin Johnson har ju inga som helst fördelar att dra av det hela. Om han av någon anledning vore missnöjd med bollens placering eller loggans vinkel eller om den låg i något spikmärke eller liknande, så hade han ju med reglernas fulla rätt bara kunnat markera den igen och placera om den precis hur han ville. Rengöra den. Tvätta den i Gatorade. Jonglera med den en stund.
Ja, om Dustin Johnson så önskat hade kan kunnat låta sin caddie pissa på den där bollen innan han återplacerat den vid markeringsknappen. Det vore förvisso förenat med rätt dryga böter och ett allvarligt samtal med sponsorerna – men inte med pliktslag.

Reglerna är heliga, de är från 1744 och sportens själva fundament och det är hur vi använder dem i praktiken som blir avgörande. Ibland är de med dig, ibland mot dig och så var det verkligen för Dustin. Men i lägen där de har noll betydelse för utgången av spelet ser jag hellre att vi sätter tillit till den egna moralen än söker bevis med hjälp av HD-kameror.
För vem reagerade bäst på hela händelsen? Dustin Johnson själv. 

Han hade inte fuskat, kände ingen ånger, inga tvivel. Han tog emot beskedet och gick sedan upp på tee och slog en drive på 350 yards och såg sig aldrig om på vägen mot sin första major. I fjol förlorade han samma tävling med ett enda ynka slag, nu vann han den med fyra.
Eller visst fan, tre. 

PETER SIBNER
Affärsområdeschef på Everysport Media Group och krönikör på Hockeysverige.se. En gång i tiden aspirerande tävlingsgolfare med sikte på PGA-touren, nu aspirerande tävlingsgolfare med sikte på seniortouren.


Bild: Getty Images

Relaterat